Familjen Sandell

 
 

”Huset kommer alltid finnas hos oss”

Allt var precis perfekt till att börja med. I september 2012 föddes Loke, en efterlängtad lillebror till stolta systern Alde. Några timmar senare rasade Aldes, pappa Håkans och mamma Jenniefers värld samman. Vid rutinundersökningen upptäcktes ett blåsljud i Lokes hjärta och snart stod det klart att det var allvarligt. Snabbt var helikoptern på plats i Uppsala och flög iväg med Loke till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Kvar på marken stod pappa, mamma och storasyster.

– Att se helikoptern lyfta…det är bland den värsta känslan jag upplevt, berättar pappa Håkan.

Familjen flög ner till Göteborg och Lokes första operation gick bra. Efter tre nätter på hotell flyttade de in i Ronald McDonald Hus i Göteborg och blev kvar i fyra veckor. Sedan fick de åka hem till Uppsala, men bara sju veckor senare fick Loke oförklarligt hjärtsvikt och det blev bråttom igen. Denna gång blev vistelsen på Ronald McDonald Hus 3,5 månader lång.
– Jag ska vara ärlig. Jag gav inte mycket för Ronald McDonald Hus innan detta med Loke hände. Hamburgare och sjuka barn, det kändes fel, jag bodde hellre på hotell. Men det tog inte lång tid innan jag fick skala bort mina fördomar, säger Håkan.

Fördomarna försvann
Möjligheten att ha en vardag tillsammans som familj, att kunna tvätta och laga mat, närheten till sjukhuset och Loke, volontärer som fyllde huset med doften av nybakade bullar varje torsdag, husmiddagarna som gav guldkant till tillvaron en stund och de övriga familjerna i huset som stöttade när det var som tyngst. Det fanns många ögonblick som familjen aldrig kommer att glömma.

– Jag minns Lokes stora klaff-operation. Vi lämnade honom tidigt på morgonen och jag frågade när vi kunde tänkas få besked. ”Sen kväll”, sa kirurgen, säger Håkan.'Familjen lyckades sysselsätta sig fram till klockan sex, men sedan var det tufft.
– Från den stunden och fram till klockan tio, då vi fick samtalet, satt de andra familjerna med oss, trots att de hade annat att göra. Men de visste vad vi gick igenom och de fanns där för oss.

Storasyster trivdes
För storasyster Alde blev tiden på Ronald McDonald Hus trots allt en väldigt positiv upplevelse.
– Hon hade det fantastiskt kul! Lekte, hjälpte personalen i huset och sköterskorna på sjukhuset, träffade kompisar. Hon blev en slags ciceron för de nya barnen och visade runt i huset. Alde och en annan patient, Emma, fann varandra direkt. Vi firade jul tillsammans i huset och vi har kontakt än i dag, säger Håkan

Den största oron var att Alde hade svårt att uttrycka sin sorg över vad som hänt hennes lillebror. Håkan minns när hon pratade om det för första gången.
– Vi satt i sjukhusets kafeteria och tog en fika, och Alde sa plötsligt: ”Pappa, jag ville inte att hjärtat skulle vara trasigt”. ”Nej, det ville ingen”, sa jag. Sedan sa hon ”Det var dumt och fult och jäklar.” Nu vill hon bli frisksköterska när hon blir stor!

Huset viktig del av familjens liv
I dag är Loke en nyfiken 3-åring som går på förskolan och vill bli brandman. Han kommer att få genomgå fler operationer– familjen kommer att få besöka Ronald McDonald Hus i Göteborg fler gånger, men just nu är det en bra period.
– Huset kommer alltid finnas hos oss. Vi har varit där flera gånger bara för att hälsa på. Jag blir fortfarande rörd när jag tänker på personalen som lät mig bli husets vaktmästare när jag behövde något som distraherade mig. Eller alla volontärer, gamla och unga, som tog sig tid att utan betalning göra något för oss. Det är fantastiskt och jag blir lika imponerad varje gång jag är där, säger Håkan.